Lite hat, men mest kärlek.
Den där killen som jag är ihop med är en jävla jävel. Man kan tro att han är snäll men man märker att han i själva verket härstammar från helvetet när han sover. Bevislista:
- Han dregglar mycket, men det är nog hans minsta problem.
- Medan han sover lägger han sig alltid i mitten av den 120 cm breda sängen. Det medför att jag får ungefär 2 centimeter egen plats att sova på för han är så himla fet (hehehe). Nämen serri, jag får väldigt lite plats och kan därför inte sova. Och då säger jag: "Duuuu, fina killeeen, kan du inte flytta in litegrann så att jag får plats?" Då kollar han på mig och säger: "Okej". Sen somnar han om igen och ligger kvar på samma ställe.
- Han snarkar nästan lika högt som min pappa.
- En gång sparkade han mig med full kraft två gånger i sömnen. "Jag drömde om fotboll", sa han. Right.
- Igår la han sin 191 centimeter långa kropp i fosterställning tvärs över sängen i höjd med huvudkuddarna. När jag vänligen bad honom att flytta på sig så tittar han på mig och säger "Näe, det går bra här!". FRUSTRATION!
- Han ger mig onda ögat om jag stör hans skönhetssömn, vilket jag ju måste eftersom att han sover som en dåre.
- Han förväxlar mig ofta med en madrass. Obs! Jag är ingen madrass.
Tur för honom att jag är kär i honom och att han är världens bästa person. Så länge han är det får han sova hur han vill, den lilla körven.
Puttinutti.
Kommentarer
Trackback